Idag sprang vi alltså terrängstigen uppe vid Tyrstugan. Det är egentligen en liten vandringsled på 3,3 km och beskrivs som ganska krävande. Men vi sprang den idag och jävlar vad roligt det var! Men det var nog också dom jobbigaste 3,3 km jag sprungit i mitt liv.

Upp och ner, blött överallt, lera, ner för stenar, över broar, upp för backar, upp för helvetets värsta brantaste backe, över plankor, stockar, rötter och fötterna som fastnade i den sumpiga våtmarken och leran. Det var svårt i början eftersom man måste vara så koncentrerad på vart man sätter sina fötter för att inte ramla, men det gick lättare ju längre man sprang. Man märkte verkligen att man använde hela kroppen på ett helt annat sätt än när man springer som vanligt i ett vanligt motionsspår. Kan lova er att det var en riktigt flåsig tur!

När vi sprungit klart den vändan och stod och stretchade, så bestämde vi oss för att springa 2,5 km i motionsspåret också. Vi tog sats och började med att spurta hela vägen upp för första backen och efter det och löpningen innan i skogen, så var mina ben helt döda! Men vi fortsatte i lugnt tempo och sprang klart den rundan också. Vilket springpass! Tänk att man kan bli så glad av att springa bland massa lera och vara blöt överallt :-)

Här sprang vi idag, rätt ut i skogen bara ;)